Båtarna

Båtar med både historia och framtid

På vår tomt ligger många båtar upplagda, en självklar del av livet vid vattnet. Utan båtar, inget fiske. Men här finns inte bara fiskebåtar, utan också äldre tävlingsseglingsbåtar som vittnar om en annan tradition.

Vattnet utanför vår udde har nämligen en rik historia av tävlingsseglingar, med Kanikenäset som den naturliga utgångspunkten förr i tiden.

Signe

Båten på bilden är en hammarösnipa som är en kopia av Arne Ericssons snipa. Den är byggd av Michael Goedicke år 2015. Motorn är en Seffle tändkulemotor på 3 hk och 600 varv, Motornumret är 1185 Den levererades till fyrvaktaren på Skage fyr år 1924. Senaste ägare var Oscar och Henry Andersson. Motorn skänktes av Bertil och Susanne Andersson, Lövnäs år 2015.

Arnes snipa

En Hammarösnipa som är bygd av Sigvard Olsson Västra Skagene 1935 - 1940. Den är försedd med en tändkulemotor Seffle 13 FV 4 hk 700 varv med motornummer 3430 . Motorn är levererad: 1935-10-03 till A. P. Johansson Söökojans fyr. Skänkt av: Arne Ericsson

Hammarösnipa

Byggd av Karl Svensson, även kallad "Kalle Svensa", i Västra Skagene.
Troligen tillverkad före år 1910.

Detta är en klassisk fyrbording utrustad med sprisegel och tre rorgångar – konstruerad för utsjöfiske. Den här typen av båt användes sannolikt mellan 1870 och 1910, innan tändkulemotorn började ersätta segeldriften.

Skänkt av: Ove Berg, Lövnäs.

Iseka

Isekan kommer från Hammarö och användes främst under tider då isen varken bar eller brast. Särskilt på våren när gäddan leker, eller på förvintern när isen precis lagt sig.

Den var enkel att använda och utrustad med medar undertill, vilket gjorde det lättare att ta sig fram även på svag eller blöt is. Just vårfisket var avgörande, eftersom det var då man fångade den fisk som skulle räcka till hushållet under sommarhalvåret.

En Hammarö-iseka uppmärksammades till och med som frimärke under 1970-talet, i en serie som lyfte fram svenska allmogebåtar.

Optimistjolle

I början av 1950-talet gick amerikanen Clark Mills runt i Florida och skissade på en ny sorts juniorbåt. Den skulle vara liten, billig, stabil, lätt att bygga – och seglingsbar för barn. Resultatet blev något helt nytt och oväntat i seglingsvärlden.

De första exemplaren möttes av en hel del skepsis. Formen var ovanlig och seglingsegenskaperna ifrågasattes. Men kritikerna fick snabbt fel. Optimistjollen har sedan dess blivit den självklara nybörjarbåten för unga seglare världen över.

Denna jolle är byggd och donerad av Gunnar Lööv, som bodde granne med Compisbåtar på Nolgård, Hammarö.

Pepita II

Pepita II är ritad av den välkände finlandssvenske båtkonstruktören Gustaf Estlander (1876–1930). Hon byggdes i trä (furu) och har en Marconirigg. Med sina 8,56 meter i längd och 1,64 meter i bredd är hon ett elegant exempel på tidigt 1900-talshantverk.

Båten byggdes och sjösattes 1930 vid Oskar Fridlunds Båtbyggeri i Arvika – ett respekterat varv som var verksamt mellan 1905 och 1976. Varvets storhetstid inföll mellan 1909 och 1912, då upp till 12 personer arbetade där.

På grund av sitt höga kulturhistoriska värde är Pepita II idag K-märkt. Hon donerades till museet av Hasse Ludvigsson år 2015.

C-114 "döpt Singoalla" -

Typ Scarlet

Båten, döpt till Singoalla, är av typen C-114 Scarlet. Den konstruerades av Albert Magnusson i Karlstad år 1943 och byggdes tre år senare, 1946, av Sten Svensson – även han verksam i Karlstad.

Donerad till museet av: Lennart Werne.

B 30 Tjih

Konstruerad och byggd av Albert Magnusson i Karlstad år 1928. Hon visade snabbt sin kapacitet på vattnet och tog hem segern i Svenska Kanotpokalen både 1932 och 1934.

Båten har genomgått en varsam renovering och har donerats till museet av Karlstads Kanotförening.

Finnjolle S 295

Denna Finnjolle, med segelnummer S 295, byggdes år 1962 på Orrholmen i Karlstad av båtbyggaren Lennart Thörn. Skrovet är ett varmbakat laminat, tillverkat i England – en modern teknik för tiden.

Båten köptes för 3 600 kronor och användes flitigt i många år innan den skänktes till museet av Björn Lagerbäck från Karlstad.

Platteka

Plattekan användes framför allt på grunt vatten, där det krävdes en lättmanövrerad båt för att ta sig fram och vittja sina redskap. Med sin släta botten, akterspegel och konstruktion i två eller tre bord var den enkel men funktionell.

Båten stakades eller roddes fram och fungerade som ett värdefullt komplement till andra båttyper som isekan och Hammarösnipan.

Prickeka

Denna prickeka byggdes av Vänerns Seglationsstyrelse under perioden 1940–1954. Båttypen användes av fyrvaktmästare som arbetsbåt för att underhålla sjömärken, så kallade prickar, inom sina respektive områden i Vänern.

Totalt hade Seglationsstyrelsen fem sådana prickekor i tjänst. Efter att denna båt tagits ur bruk låg den länge uppdragen på land i Åmåls hamn, innan den togs över av Föreningen Polstjärnan.

Så småningom skänktes båten vidare till Skärgårdsmuseet, där den idag är bevarad som en del av vårt maritima kulturarv.

Page updated

Google Sites

Report abuse