Föremål

Linspelare med glödnätsväxlare och Dalén-ljus

I båthuset finns flera intressanta föremål från Söökojans fyr: en linspelare med Dalén-blandare, mekanismen till en glödnätsväxlare samt en trumlins. Själva glödnätsväxlaren saknas tyvärr idag.

Söökojans fyr har en lång och spännande historia. Den första fyren byggdes redan 1860 – ett bostadshus med ett fyrtorn på taket. Redan 1866 genomgick byggnaden en större ombyggnad.

År 1916 installerades ett luxljus tillsammans med en 4:e ordningens lins (500 mm). 1948 moderniserades fyren ytterligare med gasdrift och glödnätsväxlare enligt Gustaf Daléns system, vilket också innebar att fyrens nuvarande ljuskaraktär infördes.

Två år senare, 1950, försågs fyren med elektriskt ljus, men Dalén-apparaten behölls som reserv och var i drift vid behov ända fram till 1999, då gasdriften slutligen togs ur bruk.

Söökojans fyr tros ha haft den sista fungerande Dalénapparaten i Europa.

Repslagarbana

I början av repslagarbanan står ett geskär eller repslagningsmaskin. Den beställdes av Arne Ericssons morfar och är tillverkad av en okänd smed på Hammarö. Med geskäret kunde tre tunnare linor tvinnas ihop till ett tjockare rep. Geskäret består av 4 kugghjul, 1 vev och 3 hakar där linorna fästs. I bortre änden hålls linorna spända med ett handtag som kan rotera och en krok som linorna fästs vid. För att få ett jämt tvinnat rep används ett trästycke med tre spår (kallat käring). För att slå ett rep behöver tre personer samarbeta.

TJÄRTILLVERKNING

På berghällarna finns tre huggna figurer, tjärstenar, för att samla upp trätjära från tjärbränning. Ved rik på tjära som tallstubbar hettades upp utan lufttillträde och tjäran samlades sedan upp för användning till impregnering. I bakgrunden ett modernare kärl för att tillverka trätjära på ett liknande sätt. Grytan fylls med tjärved och locket sätts på och tätas så att luft stäng ute och tjärveden hindras från att ta eld. Ved staplas sedan runt grytan och bränns för att hetta upp veden så att tjäran rinner ut.

  STARTBALLONG

Kappseglingar startades förr från lämpliga uddar eller bryggor ( t.ex. Tynäsudden eller Kanikenäsbryggan). En sektionerad stång, som denna, placerades vid den förlängda startlinjen. En salutkanon användes som ljudsignal. Ett skott avlossades exakt 5 minuter före start och ballongen hissades till första nedre sektionen. Efter exakt 1 minut hissades ballongen till nästa övre sektion. Efter exakt 2 minuter hissades ballongen till nästa sektion. Efter exakt 3 minuter till nästa sektion osv. Efter exakt 4 minuter gick ballongen i topp. Då var det 1 minut kvar till start. Efter exakt 5 minuter sköt man ett skott, ballongen släpptes ner och starten gick.

Det var inte så vanligt med startklockor och man fick på detta sätt hålla reda på minuterna.

Startballongerna försvann i slutet av 1950-talet.

Vinsch

På KMW tillverkades under 40- och 50-talet vinschar som användes för att sjösätta och ta upp fritidsbåtar. Detta exemplar är tillverkat på 50-talet av Klas Jonsson som då var förman i maskinverkstaden på KMW. Arbetet var ett lagarbete där kugghjulen gjöts i gjuteriet, maskinverkstaden tillverkade axlar och lager och plåtverkstaden tillverkade stativet. Det finns också en större modell av en vinsch vid Lambergskanalen alldeles intill cykelbron. Den är lite större och har därför en vev på var sida.

AGA-lykta

Lyktan är tillverkad av AGA och har beteckningen LBFA 375 No 330. Den har använts i Vänern för att göra sjöfarten säkrare och sattes ut på 1940-talet och drevs då med acetylen. På 1990-talet byttes den ut mot modernare utrustning. Den lyste med rött sken runt om och har nu en liten ledlampa som fortsatt lyser.